Om skidåkning

Skidor

Idag sammankopplas skidåkning med träning och tävling. Men det var inte så skidorna en gång började användas. Troligtvis började man använda skidor redan på forntiden vilket då var ett sätt att ta sig framåt vid jakt och om man ville transportera sig själv eller saker från ett ställe till ett annat under vintermånaderna. Dessa skidor var då tillverkade i trä och bindningen bestod av läderremmar eller liknande som fästes runt häl/vrist.

Både materialet som skidorna tillverkas av samt hur bindningarna är uppbyggda har förändats rejält med åren. Gällande bindning kom först Kandahar-bindningen som fortfarande är relativt vanlig på barnskidor och inom militären. Det är även denna bindning som används på telemarkskidor. Den bindning som däremot är vanligast idag är en fortsättning på Rottefella-bindningen vilket var den som kom efter Kandahar.

Gällande material var det trä som de första skidorna tillverkades av och det materialet dominerade på skidorna långt in på 1900-talet. Idag är det däremot vanligare med plast/glasfiber även om vissa fortfarande kan ha en kärna bestående av trä.

Även åkstilarna har utvecklats med åren. Idag är det två åkstilar som man tränar och tävlar i. Detta är klassisk stil och fristil.

Klassisk Stil: Detta är den stil som de allra flesta motionärer använder sig av i sin skidåkning. Det som framförallt karakterisrar Klassisk Stil är att man åker i spår och att därmed skidorna hela tiden hålls i färdriktningen. Detta till skillnad mot Fristil där de framförs mer diagonalt via skate.

Fristil: Denna stil går även under namnet skate vilket tydligt visar på att man åker på skidorna i liknande stil som man åker skridskor. Den främsta farten fås genom att skidorna kraftigt skjuts bakåt med hjälp av benen. Samtidigt används stavarna parallellt för att skjuta på extra fart. Materialmässigt skiljer sig denna stil något mot klassisk stil då de som åker fristil har något kortare skidor och längre stavar.